VAKTLAR (Coturnix japonica)

Den vanligaste typen av vaktel som hålls för ägg och kött är Japansk vaktel (Coturnix japonica). Som vild art är den en ca 14-15 cm lång marklevande lite hönsfågel, som naturligt återfinns på fält, åkrar, buskar och snår i sydöstra Asien, delar av Ryssland, Kina, Korea, Indien och Japan. Vakteln kan med rätt förutsättningar klara milda svenska vintrar men måste hållas skyddat, torrt och dragfritt.

Den japanska vakteln har länge varit en populär, lättskött fågel i fångenskap som ger både ägg och kött. Vakteln är ett bra alternativ för dig som bor i område där höns inte är tillåtna. Vaktel som hålls i fångenskap finns i många framavlade färgmutationer och vikter, och kan benämnas både vid färg och/eller vikt. Vanligen delas de japanska vaktlarna in i 3 storlekar:

• 150-200 gram som vilda storleken och kallas oftast bara vaktel eller “japansk vaktel”,
• 200-300 gram kallas “jumbovaktel”, “jumbo” och “japansk jumbo”.
• 300-500 gram kallas “fransk vaktel”, “fransk jättevaktel”, “fransk kulturvaktel” och “fläskvaktel”.

Dessa är dock alla Coturnix japonica.

För vissa är vaktelns vikt mest intressant, för andra är vaktelns färg viktigast och för vissa är äggfärgen allra viktigast. 

Äggen kan användas precis som hönsägg, men ett vaktelägg från enjubovaktel väger cirka 15 gram mot hönsäggens 45-60 gram, varför det i recept går åt cirka 4 vaktelägg på ett hönsägg. Jämfört med hönsägg har vakteläggen en större andel gula, varför de är mer näringtäta per ägg.

Det är inte så vanligt att vaktlar i fångenskap ruvar sina ägg, även om vissa grupper/linjer har större ruvbenägenhet. Vanligast är att kläcka äggen i maskin. Ruvtiden i maskin är 16-18 dygn beroende på temperatur (vanligen 37,5 grader). För att härma en naturlig ruvning måste äggen vändas flera gånger per dag fram till dygn 15, då äggen ska ligga stilla fram till kläck. 

Vaktelkycklingar väger bara runt 7 gram när de kläcks men växer otroligt snabbt upp till könsmogna djur, och hönorna producerar mängder med ägg jämfört med den vanliga hönan.

I en vuxen grupp vaktlar hålls lämpligen minst 4-5 hönor per tupp. Hönsorna kan småpipa lite lågt, medan vaktetupparna har ett mjukt svårbreskrivet vackert "galande" - ett mellanting mellan kvitter och knorrande. Vaktlar måste hållas inhängnade under nättak, då de till skillnad från höns inte håller sig hemmavid utan snabbt skulle rymma om chansen fanns.