SENEGALPAPEGOJA "MORHUVAD"

(Poicephalus senegalus)

Hos oss huserar Saga, Jocke och Frida samt Aaron och Louise. De är alla omplacerinsfåglar som av olika skäl inte kunnat stanna kvar hos sina förra ägare. 
Saga äääääälskar alla männsikor, men tyvärr inte sina artfränder. Jocke och Frida har en holk de gärna är i, men det har ännu inte resulterat i några ägg. Aaron och Louise kom tilsammans till oss, men är alldeles för unga för att bilda par. Louise är vår yngsta senegal, kläckt 2:a juni 2021. 

Senegalpapegojan blir cirka 20-25 centimeter lång och har grått huvud (inklusive näbben) och grön rygg. Vingarna, ryggen, stjärtfjädrarna och delar av bröstet är gröna (vars nyanser varierar beroende på fågel). Det gröna vid bröstet är i form av ett "v", vilket får det att se ut som om senegalen bär en väst. Undersidan (magen) sträcker sig från ljusgul till orange. Könen är färgmässigt lika och vanligtvis krävs DNA -tester för att fastställa kön. Det finns dock några fysiska egenskaper som kan identifiera fågeln som hane eller hona. Honor tenderar att ha ett mindre huvud och näbb, samt vara mer avrundade på toppen av huvudet. Dessutom tenderar v-formen på honorna att sträcka sig längre ner på magen. V-formen på hanen sträcker sig inte lika långt ned på magen och hanar tenderar också att ha ett större huvud och näbb. 

Senegalpapegojan är en stannfågel som förekommer på låglandssavann i Västafrika.

Arten delas in i två till tre underarter:

• P. s. senegalus – förekommer från Gambia och Guinea-Bissau till södra Niger, norra Kamerun och sydvästra Tchad
• P. s. versteri (Finsch, 1863) – förekommer från nordvästra Elfenbenskusten till sydvästra Nigeria (söder om senegalus utbredningsområde)

Vissa behandlar även den östligaste populationen av senegalus som en underart:

• P. s. mesotypus (Reichenow, 1910) – förekommer i nordöstra Nigeria och närliggande områden i Niger, sydvästra Tchad och norra Kamerun.

Det finns inte så mycket kännedom om hur senegalerna häckar i naturen, förutom att de häckar i höga träd och deras parningstid är från september till november. I sina naturliga livsmiljöer har senegalus observerats både ensamma och i par. Ibland ses de i små flockar med 10-20 fåglar (dock inte under parningstiden).

Senegalushonor blir könsmogna runt 2 års ålder, hanar vid 3 år, även om de kanske inte häckar förrän mycket senare (så sent som 6-7 år). Vanligtvis läggs mellan 2-4 ägg åt gången vilka ruvas av honan, och inkubationen av dessa ägg varar i 25-28 dagar. Ungarna börjar lämna holken vid cirka nio veckors ålder, men är inte helt självständiga förrän efter 12 veckors ålder.

Senegalpapegojan är en uppskattad burfågel, vänliga och mycket lekfulla. De är akrobatiska och ligger gärna på rygg. De gillar att tugga på trä och andra leksaker. En av de mest intressanta förmågorna hos senegalus är att de kan efterlikna ljud från hushållet, till exempel att det knarrar i en dörr eller ringer i telefonen. Ibland kan de plocka upp ord eller korta fraser men de "talar" vanligtvis inte.

De trivs i allmänhet bra med andra fåglar, men kan vara avundsjuka. Senegalus har mycket starka personligheter, är både bestämda samt envisa, och kräver mycket uppmärksamhet från sin ägare.  Inom burfågelkretsar kallas den ofta för "morhuvad papegoja" men det officiella trivialnamnet enligt Sveriges ornitologiska förening är senegalpapegoja.

Våra senegaler busvisslar, skrattar och härmar gärna ljud... men de är inte så högljudda som vissa andra papegojor. De är mycket sociala och gör allt de kan för att påkalla uppmärksamhet. Envisa är de också, varför det inte brukar vara lönt att förvänta sig att de ska hålla sig i rätt rum eller rätt bur - de vill vara där vi är :-)

De kan vara ganska tuffa mot andra fåglar, i alla fall om de är på andra sidan av ett galler. I samma bur eller voljär är de ganska bussiga och vi har senegaler som levt med både halsbandsparakiter och nymfkakaduor.